Ghostess

Glöm det jag skrev i inlägget innan! Jag har ju tänkt helt knasigt =S För det första så jobbar man oftast inte längre än till man är 65 och man börjar ju oftast inte jobba föränn man är 19-20 år så såstor del av livet blir det inte iaf. Jag fick nog ner mer av vad jag tyckte det kändes som än något egentligt tillförlitligt. Men men...

Jag har ett jätteproblem!

Jag vet inte vad jag ska prata med min pojkvän om. Vi har verkligen inget att prata om. Det har hänt under de säg...tre senaste åren att det lyser igenom när man kommit in på något att vi absolut har saker gemensamt och kan prata och diskutera intressanta saker men det har tyvärr inte hänt så ofta som sagt. Jag vet inte om det handlar om att vi kanske är för vana vid varandra att vi av den anledningen inte har nåt att prata om eller något annat kanske. Jag vet att jag är rädd för att ta upp fel saker med honom och få honom att må dåligt iaf. Så tillbaka till ruta ett...vad kan jag prata med honom om?

I alla övriga aspekter funkar det jättebra. Vi älskar varandra väldigt mycket och vi vet var vi har varandra och vi litar på varandra helt och hållet. Vi kan bråka på ett bra sätt och har hittills alltid lyckats prata ut med varandra och lyssna ordentligt och sen komma fram till en lösning. Att kunna bråka på ett bra sätt är verkligen jätteviktigt och det känner jag att vi kan.

Få se vad mer...vi anstränger oss för varandra, offrar saker och tid för varandra, vi vill samma saker här i livet, tycker samma om det mesta. Ja listan fortsätter. Jag älskar min Johan. Jag måste få det här att fungera! På ett eller annat sätt ska jag få det att fungera!

På tisdag och onsdag är jag ledig och då ska jag iväg till Johan. Tänkte laga mysmiddag med efterrätt och så. Sen kollar vi säkert på en film som vanligt. Vi har en del kvar som vi inte har sett än. Eller åtminstone som Jag inte har sett. De är ju trots allt på hans dator. Jag hade gärna badat badkar sen men han har inget badkar och det har förresten inte jag heller. Måste få det fixat snart!! Jag älskar att bada badkar.

Men nu måste jag sova...har en stängning kvar innan mina två lediga dagar.

Lina

Här är det storslagna planer på gång!

Nästa år är det planerat att jag ska flytta hemifrån och starta ett eget företag.
Jennie oroar sig över att jag kommer ta på mig för mkt men jag vet inte. Första prioritet blir iaf att flytta hemifrån
eftersom det kommer att gå alldeles för lång tid annars. Jag har ju min treårsplan som startade vid årskiftet i år. Efter det tredje året var tanken att jag skulle flytta ihop med Johan, om vi fortfarande är ihop då. Det går ju aldrig att planera 100% så långt i framtiden men det är roligt att drömma! I den tankeprocessen ingår att när jag och Johan väl flyttar ihop så kommer jag att vara 25 år och så måste man ju faktiskt ha bott ihop ett tag innan man vet om man kan verkligen leva ihop innan man kan ta nästa steg i förhållandet och räkna då med kanske säg...2 år iaf så kommer jag ju att vara 27. Faktum är att jag gärna både velat ha barn och att gifta mig innan jag är 30 så tiden blir knapp i så fall. Jag vet att man inte ska tänka så men jag kan inte riktigt låta bli. Dock hänger ju allt på att det är Johan jag kommer att göra allt detta med och att vi då fortfarande kommer att hålla ihop genom alla dessa år.

Drömmar är bra att ha. Man ska ha mål i livet. Men man får inte låta de styra allt. Man måste kunna vara ombytlig och anpassningsbar. Det är bara att inse att allt inte alltid blir som man tänkt sig eller som man planerat. Gilla läget som man säger. Så som sagt blir det att flytta hemifrån nästa år, ett år tidigare för att bo på egen hand ett tag innan jag och Johan i så fall flyttar hemifrån. Efter det kommer mitt nya företag. Företaget kommer att vara mer i hobbyform som kommer ta upp min fritid. Jag ska inte ha det som heltidssysselsättning men jag antar att det kommer krävas mkt arbete i början innan det kommit igång. Men det kommer det att vara värt!

Men vad jag inte förstår är att ok att det kommer att ta mkt tid och arbete med företaget, varför skulle det vara så ansträngande att flytta hemifrån? Det enda som kommer ta tid är ju själva flytten, eller? Jag menar jag är ju redan van att ta hand om mig själv och jag betalar mina egna räkningar och handlar och så. Det är inget jag måste lära mig. Självklart blir det lite bök med att hitta lägenhet och inspektera och skriva på handlingar och så men det är väl inte så ansträngande? Jag tror att det kommer gå smidigt och det kommer inte bli svårt att hitta en balans med att bo hemifrån. Detta ger mig all fritid att ägna åt företaget.

Fast nu när jag sitter här och tänker efter så börjar jag tvivla igen på om jag verkligen vill bo ensam ändå...jag menar jag har ju inte tagit körkortet än som jag hade velat innan jag flyttar...och det känns inte direkt säkert att ställa moppen på en parkering nånstans...och jag har ju jättemkt gratis här hemma som tv, internet och liknande. Vill jag verkligen ge upp det här så snart...dessutom har jag ju knappt hunnit bli klar med renoveringen här hemma...vill ju gärna bo in det ett tag innan jag flyttar också.

Usch vad jobbigt det här kommer att bli!!

Jag får spåna vidare.

Lina

Jag tror nog att allt kommer att ordna sig.
Jag går till och från och oroar mig men däremellan går jag in i gamla vanor där jag inte för en sekund skulle tvivla på att Johan inte röker längre...men sen däremellan...
Äsch det ska ordna sig. Han kanske börjar röka pipa istället. Förhoppningsvis klarar jag av det så kan han röka det och cigarr ibland istället. Vidare så måste jag börja att acceptera att en del av de saker jag vill ha i ett förhållande kommer jag aldrig att kunna få med Johan därför att för det första så är han inte den typen av person och för det andra så kan han inte göra en del av de grejerna utan att det får kanske mindre roliga konsekvenser pga av hans sinnesro eller vad vi ska kalla det. Han behöver ordning och reda samt positivitet, sömn, mat och meditation annars så mår han inte som han ska.

Låter verkligen inte bra  när man lägger upp allt så tillsammans...men det är faktiskt så det är. Skulle exempelvis min pappa, som känner mig allra bäst vad jag vill ha och behöver ha, skulle han inte tro sina ögon. Han skulle nog inte tro att det skulle hålla i längden eftersom det är så långt ifrån mig. Men jag älskar ju den här knasen. Det gör ju en del. Johan har så många sidor som väger tyngre än många av de (i min mening) sämre sidorna. Och en hel del sidor som jag kännt saknats har Johan gjort sitt bästa för att ta upp bara för min skull. Han har börjat att bra mer och på ett mer "samtala" sätt, han går i affärer med mig och faktiskt intresserar sig, han har köpt en skjorta bara för att jag tycker att det är så snyggt med skjorta och så har han efter mycket om och men äntligen köpt mig en blomma. Men den blomman kunde inte vara mer mitt i prick av vad jag ville ha. Han har verkligen lyckats pejla in vad jag gillar =). Jag är ultra tacksam för att han försöker och står i och jag hoppas inte att han få ändra för mkt på sig. Jag gillar ju honom trots allt för den han är i grund och botten. Men jag tror att en hel del av de sidor som han har plockat upp är egentligen hans egna bara att han inte tänkt så mkt på det själv och engagerat dem. Jag menar när man pratar om klädstil så finns det inte en chans att jag skulle kunna tvinga på honom en stil som han inte vill ha. Det har jag ju förstått. Bara den där enda skjortan =) men i övrigt. Att han därför såhär i efterhand valt ut kläder när han varit och handlat som jag knappt kunde valt ut bättre själv måste ju betyda att detta är faktiskt hans egen stil och det gör mig överlycklig! Jag måste bara pusha på honom att utveckla den sidan lite mer.

I övrigt så kan man inte ha en snällare och mer självuppoffrande pojkvän. Han satt en gång två timmar på mitt jobb och bara väntade på mig för att jag skulle slippa gå halvmilen hem själv i mörkret eftersom det inte gick någon buss. Det vet jag inte många som hade gjort. Men apropå kläderna där. Jag har funderat lite på hur jag ska kunna lura fram den sidan av honom lite mer. Jag har frågat honom om man börjar på en liten skala typ jeans och t-shirts som han gillar om jag skulle kunna plocka ut saker åt honom som jag tycker passar den stilen och så får han välja om han gillar nåt av det....det lär ju finnas iaf något som han kan tänkas gilla. På det viset väljer han själv sina egna kläder så jag kommer ju inte tvinga på honom nåt han inte gillar...gillar han inget av det så gör han inte det. Och samtidigt så kan jag styra lite granna =D blir ju kanonbra!

Sen kommer vi till mig. Jag tror knappast att jag skulle kunna få till det med någon annan kille i vilket fall som helst. Jag har så mkt problem! Jag har äntligen blivit av med mina samlagssmärtor som berodde på exsem och sen hade jag absolut noll sexlust så då slutade jag med p-pillrena och den verkar smygande komma tillbaka nu och dessutom blev jag av med en nedstämdhet som jag knappt visste att jag hade...det var så vardag för mig att känna så att jag inte visste att man kunde känna på något annat sätt. Men! Eftersom jag har förknippat sex med smärta i så många år nu är det ju bara självklart att jag nu snarare är rädd för det istället. Detta är nu vad Johan och jag jobbat på sen jag blev av med exsemet i höstas. Jag måste på något sätt börja om...bli oskuld igen så att säga både i mina egna ögon så att jag känslomässigt får börja om igen på ett blankt papper och i Johans ögon för att han inte ska ta allt gammalt för givet. Vad jag gillade då är inte säkert att jag gillar längre. Jag själv har inte en aning just nu vad jag gillar och inte gillar så hur skulle han kunna det? Ja ni kanske hänger med på vad jag menar. Usch vad krångligt!

Jag måste alltså återupptäcka min sexualitet eller hur vi ska uttrycka det =) och en sak som jag vet om  mig själv är iaf att omgivning betyder väldigt mkt. Jag måste känna mig trygg, lugn och bekväm. Jag behöver en skön säng med härliga sängkläder...mycket kuddar....inte en massa störande prylar i rummet...och levande ljus...gärna lite mysig musik i bakgrunden också. Tänkte att jag på något sätt skulle försöka få till det här nu när jag renoverar och gör ordning i mina rum på övervåningen. Sovrummet ska bli som en lite avslappnande oas mitt i det hela. Kläder i rummet brevid istället för i garderoben, ingen tv, ingen stereo, ingen dator, inte en massa papper, tidningar osv liggandes överallt etc etc. Ska bli jättefint och mysigt. Sen kommer ju alla rummen att tillsammans skapa en harmoni för man kan ju inte direkt slappna av när man vet att rummet intill är kaos heller. Om jag sätter fart så kan jag kanske vara klar med både sovrummet och tvrummet innan Johan kommer hit nästa helg så vi kanske kan börja att ta småsteg i att lära känna varandra kroppligt igen. Och då menar jag det jag skrev, inte sex, utan man börjar med att lära sig bli bekväm med att någon tar på dig överallt och att ta på någon annan överallt och inte föränn dess kan man gå vidare lära sig vilka erogena zoner man har...fortfarande utan att ha sex. Sex kommer in låååångt senare i bilden. Jag spänner mig något fruktansvärt så fort ens tanken kommer in i huvudet på mig så det är inget alternativ föränn det släpper. Stackars Johan, han har varit hemskt tålmodig. Men jag har ju verkligen fått bevis för att det är mig han älskar och inte något annat. Annars hade han inte varit ihop med mig fortfarande efter ett år utan sex.....

Nu måste jag fortsätta och ordna till mig oas =)

Hugs And Kisses

Lina

Icke rökare
Humor/ tycker om att skratta
Behandlar mig som en dam utan att ta över eller fjanta med mig
Ha varierande intressen
Kunna sitta uppe en hel natt och bara prata om allt och inget
Tar seden dit man kommer
Respekterar mig
Har stort tålamod
Gärna hålla hand
Tycker om att dansa och sjunga
Tar hand om sig själv
Bryr sig om sitt yttre utan att vara fåfäng
Tycker att det ger mer att sova tätt ihop än att ha sex
Delar med sig av sig själv/ kan tala om sina åsikter och hur han uppfattar saker
Bra hygien
Tycker om musik
Älskar att kramas
Uppskattar smågester
Vet hur man uppvaktar
Självuppoffrande
Vill samma saker i livet som jag
Romantiker
Lagom social

Usch vad jag avskyr att må dåligt!

Förhållandekris....ja det kan man ju lungt säga...

För bara någon vecka sen eller så talar min pojkvän om för mig att han har ljugit för mig. I två och ett halvt år har han ljugit om att ha slutat röka. Snacka om att jag kände mig dum! Dum, sviken och sårad. För mig gäller noll tolerans när det gäller rökning. Jag är allergisk och mår jättedåligt av cigaretter! Jag har redan levt halva mitt liv med en rökare som dessutom tyckte att jag bara var fånig och inte alls kunde förstå att jag mådde dåligt av det. Min mor.

Jag varken har eller kommer begära att någon slutar på grund av mig för det skulle aldrig hålla. Man måste sluta för att man själv vill. Av personliga anledningar. När jag träffade honom fick jag veta att han hade rökt men att han slutat och han la upp en massa anledningar till att han hade gjort detta. Det var enda anledningen till att jag ens fortsatte träffa honom och nu två och ett halvt år senare står jag där som ett fån. Aldrig att jag gör om det misstaget igen!

Jag må ha nolltolerans när det kommer till cigaretter och jag har mina åsikter om det men jag är inte dum. Jag vet att det är svårt att sluta. Det är ett beroende och det är en vana. Det slutar man bara inte med så. Därför har jag hela tiden försökt att uppmuntra och varje gång han varit ute och vi pratat sen så har jag frågat honom om han har rökt under kvällen. Vilket han då sagt att han inte har gjort och jag tyckt då att han har varit jätteduktig och sagt hur stolt jag är över honom att han verkligen håller på det osv. Och varenda eviga gång har han ljugit för mig...fan vad dum man känner sig!

Uppenbarligen så har han inte förstått hur allvarligt jag kände för detta....hur man nu kunde ha missat det....när jag fysiskt mår så dåligt av det...det till och med syns då jag blossar upp och får andra allergiska symptom...men men.

Uppenbarligen så förstår han iaf det nu och säger att då ska han verkligen inte röka men hur ska jag kunna lita på det nu när jag fått veta att han ljugit för mig i två och ett halvt år?! Jag som litade blint på honom första gången. Som sagt man lär sig av sina misstag.

Jag älskar honom men om det här fortsätter så får han gå helt enkelt. Detta är något jag Måste hålla på. För min egen hälsas skull. Enda anledningen till att jag kan tolerera att bli utsatt för det offentligt (för jag kan ju inte kräva att alla vart jag än går ska låta bli att röka bara för att jag är där) är att jag slipper det helt och hållet i hemmet och liknande tillvaron. Jag vet ju att om jag tillåter att han feströker så kommer det inte att sluta där...man testar ju alltid gränserna. Ligger i den mänskliga naturen att göra det. Därför måste jag säga stopp här.

Frågan är nu bara hur jag ska lyckas bli bevisad att han inte röker längre nu på riktigt som han säger, och inte må fruktansvärt dåligt varje gång han träffar kompisar när jag inte är med. Jag vet ju trots allt att han aldrig skulle röka när jag är med eller när han ska träffa mig. Men han bor i Göteborg och jag på Tjörn. Ska inte påstå att vi träffas överdrivet mycket. Jag tycker att hela den här situationen är så fruktansvärt onödig och plågsam. Han har nu tvingat mig att bli någon jag inte är och inte vill vara. Någon som måste ställa ett ultimatum och göra något nödvändigt men inte alls roligt. Den enda lösningen jag kunde komma på för att ha någon typ av sinnesro är att han får inte gå ut själv med sina kompisar. Hur schysst är det då!? Jag hatar det. Vem är jag att bestämma något sånt? Men vad ska jag göra annars?

Han säger att han inte vill förlora mig. Jag är hans livs kärlek. Han har dessutom sagt att han är villig att göra vad som krävs för att vi inte ska göra slut. Efter lite betänketid. Jag sa till honom att det inte bara var mitt beslut. Jag kan ju inte kräva nåt av honom som inte han vill göra. Men om han inte vill förlora mig så måste han ju verkligen bevisa sig nu. Han har svikit mitt förtroende och ljugit för mig och sårat mig och därför kommer han nu att få be och böna och verkligen göra allt som krävs här för att gottgöra detta. Han har trots allt satt sig själv i den här situationen. Jag är en oskyldig part i detta. Faktiskt. Det är upp till honom.

Trots detta när allt kommer omkring så verkar han inte helt med på noterna ändå. Han säger att han förstår varför jag mår dåligt och han har gett mig anledningar till varför jag gör det som inte jag gett honom så jag tror nog att han gör det men samtidigt så säger hans handligar en helt annan sak. Jag menar som att det skulle varit en fest som inte jag kan följa med på antingen ikväll eller nästa lördag...jag vet inte riktigt men den blir uppenbarligen inte av iaf...och han frågar om han får gå! Då han man uppenbarligen inte förstått grejen. Vad vill han att jag ska svara? Jag du får gå (som om jag vore hans mamma!!!) och sen sitta hemma och gråta för att jag mår så dåligt över att jag inte vet om han kommer röka eller inte...eller: Nej du får inte gå och må lika dåligt för att jag vet att han väldigt gärna ville gå och jag har tvingat honom att inte gå! Jävligt elakt av honom att försätta mig i den här situationen över huvudtaget och ännu elakare att komma med såna frågor!!

Jag menar när man säger att det skulle bli så jobbigt att förklara för sina kompisar varför han inte får gå och att dom inte skulle förstå...det säger bara en sak: Vad mina kompisar tycker är mycket viktigare än min flickvän som är mitt (enligt honom själv) livs kärlek och som jag vill kanske gifta mig med skaffa familj med och dela resten av mitt liv med. Jag kan inte tolka det på något annat sätt. Jag konfronterade honom med det men då sa han att det inte var så han menade. Varför ens ta upp det då?! Hans kompisar har inget med våran situation att göra. Han får prioritera. Vem är viktigast? Jag är beredd att satsa allt på honom men då måste han göra detsamma med mig. Annars kommer det inte att fungera. Jag tänker inte heller leva med någon som jag sätter först som sätter mig i andra hand. Det är dags att bry sig om någon annan än sig själv och sina egna behov. Det är hans eget fel att han är i den situationen han är i just nu. Vill han att det ska funka igen så måste han lägga ner all sin energi på det. Kommer kompisarna före då vet jag vad han har valt och det är inte mig och vårt förhållande.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till?!

Jag avskyr att må såhär och att göra såhär!!

Eftersom den här sidan kommer att handla om mig och mitt liv så tänkte jag att det nog kan vara bra om ni får veta lite vem jag är. Inte för att några skriva rader skulle kunna summera upp någon men iaf ge en fingervisning.

Jag kallas då för Lina och bor på underbart sommarfina Tjörn. Jag är 23 år i år, lyckligt kär men hinner sällan träffa den lycklige eftersom jag jobbar så mkt!

Jag har provat på det mesta i arbetsväg men har störst erfarenhet av butiksarbete som jag trivs mycket bra med. Jag praktiserade också tre månader i hemtjänsten men kände att det var inte för mig och började istället studera på komvux.

Eftersom jag inte kännt något behov av att flytta hemifrån  ännu och vill spara ihop lite pengar osv så bor jag fortfarande hemma tillsammans med min pappa, vilket har både sina för- och nackdelar många gånger. Sommarens planer på att snygga till huset lite både utvändigt och invändigt ska dock leda till att jag får hela övervåningen för mig själv. En hall, ett sovrum, ett vardagsrum, egen toalett samt ett litet kontor som jag ska göra om till klädkammare. Med andra ord kommer det bli som en liten tvåa fast med förmåner som riktigt billig hyra, mat i kylskåpet och en pappa som skämmer bort en med presenter lite då och då. För att inte tala om bubbelbadkaret i mitt badrum!

Jag tycker inte om att inskränka mig på något sätt eller på något plan. Jag har många olika intressen och stilar och tycker alltid det är lika intressant att lära sig något nytt eller höra en ny åsikt. Jag älskar att diskutera, som ju är ett utomordentligt sätt att lära sig nya saker på. Dock så kan detta komma fram som att jag försöker pracka på andra min åsikt eller att jag vägrar ändra min egen men så är inte fallet! Självklart kommer jag inte att ändra min åsikt bara för att någon säger att den är fel men jag är absolut öppen för att den kan vara fel. Jag vill då veta varför jag ska ändra min åsikt så att denna nya har en grund. Det är alltid intressant att få reda på någon annans åsikter om saker och ting. Alla uppfattar dem så olika och man kan hitta mycket som man själv missat och dela med sig av saker som någon annan inte tänkt på innan.

Jag tror främst och starkast på det övernaturliga. Detta är mitt största intresse som präglar min vardag. Dock betyder inte detta att jag springer runt med pentagram och kallar mig häxa och håller seanser. Det betyder bara att jag är öppen för att allt inte kan förklaras, att våra nära och kära som gått bort fortfarande finns hos oss och vakar över oss och att tomten faktiskt finns (så det så).

Självklart, som de flesta andra tjejer, älskar jag skor, väskor, kläder, filmer, böcker, killar m.m, m.m.
Något mer som jag gillar är att göra listor. Jag gör listor på allting jämt och ständigt som man sen kan roa sig med att bocka av. Det känns bra när man kan se att man åstadkommit något under dagarna tycker jag.

Nu har detta inlägg redan blivit så långt så jag tror att jag slutar här. Med tiden kommer ni att lära känna mig och alla mina olika sidor så jag sparar lite åt fantasin för nu.

Ha det underbart!

Lina

Hej kära internetanvändare!

Jag är en sprillans ny bloggare som inte riktigt än har koll på hur det här fungerar,
men tyckte ändå det lät som en rolig idé.

Jag kommer på den här sidan att skriva om allt som faller mig in och lite till och med tiden hoppas jag att denna sida kommer att växa i takt med mig själv och allt jag lär mig på vägen.

Lite nya kategorier, bilder och färger kommer efterhand eftersom jag ännu inte har riktigt klart för mig hur den här sidan kommer att se ut. Allt jag kan säga just nu är att den kommer handla om vad som händer mig under veckorna, hur jag upplever dessa händelser samt lite godbitar ur vad jag går runt och tänker på under dagarna.

Om ni skulle finna mitt liv något intressant att pejla in så vore det jätteroligt att få göra denna resa tillsammans med er och kommentera gärna inläggen allteftersom jag lägger ut dem med tips och egna åsikter och annat trevligt.

Ha det underbart!

Lina