Glöm det
Glöm det jag skrev i inlägget innan! Jag har ju tänkt helt knasigt =S För det första så jobbar man oftast inte längre än till man är 65 och man börjar ju oftast inte jobba föränn man är 19-20 år så såstor del av livet blir det inte iaf. Jag fick nog ner mer av vad jag tyckte det kändes som än något egentligt tillförlitligt. Men men...
Jag har ett jätteproblem!
Jag vet inte vad jag ska prata med min pojkvän om. Vi har verkligen inget att prata om. Det har hänt under de säg...tre senaste åren att det lyser igenom när man kommit in på något att vi absolut har saker gemensamt och kan prata och diskutera intressanta saker men det har tyvärr inte hänt så ofta som sagt. Jag vet inte om det handlar om att vi kanske är för vana vid varandra att vi av den anledningen inte har nåt att prata om eller något annat kanske. Jag vet att jag är rädd för att ta upp fel saker med honom och få honom att må dåligt iaf. Så tillbaka till ruta ett...vad kan jag prata med honom om?
I alla övriga aspekter funkar det jättebra. Vi älskar varandra väldigt mycket och vi vet var vi har varandra och vi litar på varandra helt och hållet. Vi kan bråka på ett bra sätt och har hittills alltid lyckats prata ut med varandra och lyssna ordentligt och sen komma fram till en lösning. Att kunna bråka på ett bra sätt är verkligen jätteviktigt och det känner jag att vi kan.
Få se vad mer...vi anstränger oss för varandra, offrar saker och tid för varandra, vi vill samma saker här i livet, tycker samma om det mesta. Ja listan fortsätter. Jag älskar min Johan. Jag måste få det här att fungera! På ett eller annat sätt ska jag få det att fungera!
På tisdag och onsdag är jag ledig och då ska jag iväg till Johan. Tänkte laga mysmiddag med efterrätt och så. Sen kollar vi säkert på en film som vanligt. Vi har en del kvar som vi inte har sett än. Eller åtminstone som Jag inte har sett. De är ju trots allt på hans dator. Jag hade gärna badat badkar sen men han har inget badkar och det har förresten inte jag heller. Måste få det fixat snart!! Jag älskar att bada badkar.
Men nu måste jag sova...har en stängning kvar innan mina två lediga dagar.
Lina
Jag har ett jätteproblem!
Jag vet inte vad jag ska prata med min pojkvän om. Vi har verkligen inget att prata om. Det har hänt under de säg...tre senaste åren att det lyser igenom när man kommit in på något att vi absolut har saker gemensamt och kan prata och diskutera intressanta saker men det har tyvärr inte hänt så ofta som sagt. Jag vet inte om det handlar om att vi kanske är för vana vid varandra att vi av den anledningen inte har nåt att prata om eller något annat kanske. Jag vet att jag är rädd för att ta upp fel saker med honom och få honom att må dåligt iaf. Så tillbaka till ruta ett...vad kan jag prata med honom om?
I alla övriga aspekter funkar det jättebra. Vi älskar varandra väldigt mycket och vi vet var vi har varandra och vi litar på varandra helt och hållet. Vi kan bråka på ett bra sätt och har hittills alltid lyckats prata ut med varandra och lyssna ordentligt och sen komma fram till en lösning. Att kunna bråka på ett bra sätt är verkligen jätteviktigt och det känner jag att vi kan.
Få se vad mer...vi anstränger oss för varandra, offrar saker och tid för varandra, vi vill samma saker här i livet, tycker samma om det mesta. Ja listan fortsätter. Jag älskar min Johan. Jag måste få det här att fungera! På ett eller annat sätt ska jag få det att fungera!
På tisdag och onsdag är jag ledig och då ska jag iväg till Johan. Tänkte laga mysmiddag med efterrätt och så. Sen kollar vi säkert på en film som vanligt. Vi har en del kvar som vi inte har sett än. Eller åtminstone som Jag inte har sett. De är ju trots allt på hans dator. Jag hade gärna badat badkar sen men han har inget badkar och det har förresten inte jag heller. Måste få det fixat snart!! Jag älskar att bada badkar.
Men nu måste jag sova...har en stängning kvar innan mina två lediga dagar.
Lina
Jag undrar...
Hur kan det vara möjligt att man ska jobba så stor del av sitt liv. Man pratar om att man sover bort så och så stor del av sitt liv och det det blir i sin tur så och så många år...men tänk om man skulle göra detsamma med hur mkt man jobbar. Säg att man spenderar 9 timmar på jobbet (för på lunchen är man ju faktiskt också på jobbet) fem dagar i veckan i ett år som är 52 veckor så blir det 2340 timmar per år utav totalt 8736 levnadtimmar per år. Hmm...och säg då att man lever till man är 90 (bara för att ta ett tal) det blir 90x8736 som är 786240 levnadstimmar. Utav de 786240 timmarna arbetar vi 210600 timmar. Detta blir 26,8% av vårat liv.
Så med andra ord så jobbar vi nästan hälften av våra liv. Och 33,33% av våra liv sover vi. Så vad finns det kvar!?!?!?
Hmm jag måste ha räknat fel nånstans för när man räknar efter att man sover 8 timmar av dygnets 24 och jobbar 9 så blir det ju 17 och då återstår det 7 timmar. På de 7 timmarna ska man då ta sig till och från jobbet och äta och greja hemma med nödvändiga saker som städa och diska och liknande. Det blir verkligen inte mkt tid över för något annat! Ska det verkligen behöva vara så?!?! Jag vill ha mer fritid. Samma lön och samma slit med kortare dagar. Jag menar kolla bara på Norge. De har mer kvar efter skatt av sin lön, kortare dagar och lägre och färre skatter. Så skulle man ju ha det. Det enda som jag kan tänka mig som negativt är att de har en väldigt hög moms på sin mat. Norsk mat är inte billig men är det allt så kan jag nog leva med det! =)
Usch vad hemskt det känns när man tänker att man i princip jobbar halva sitt liv. Att man knappt hinner med något annat. Ska livet verkligen gå ut på att jobba? Något är lite snett tycker jag. Men det är bara min åsikt. Det bästa är ju egentligen att inte tänka på det och helt enkelt gilla läget. Annars kommer det att bli riktigt jobbigt för en. Snacka om att det blir viktigt att man gillar det man jobbar med! Jag ska nog verkligen satsa på mitt lilla företag iaf. Men det kommer ju att ta år innan man nog skulle kunna leva på det...och sen finns ju alltid en risk i att gå i konkurs men det hade varit gött att kunna få det att gå så bra att man helt enkelt kan gå ner i timmar på sitt fasta jobb och ägna mer till företaget. Ja det är nog så det kommer att få bli.
Nu måste jag faktiskt sova. Ska jobba stängning imorgon igen. Det har bara gått andra dagen av fyra stängningar och jag är redan urless på det. Alla fulla 15 åringar som kommer och beter sig illa och skitar ner och gör saker som de vet att det inte får göra men gör bara för att testa gränserna liksom. Ouppfostrade snorungar. Helt sanslöst att de kan öppet gå runt och bete sig som svin och deras föräldrar verkar inte veta nåt. Det måste ju komma fram på nåt sätt..? eller så vet de och helt enkelt skiter i det. Vem vet...iaf så vill jag inte ha de runt mig. Då åker de på en avhyvling. Nej natti natti var det!
Sov gott!
Lina
Så med andra ord så jobbar vi nästan hälften av våra liv. Och 33,33% av våra liv sover vi. Så vad finns det kvar!?!?!?
Hmm jag måste ha räknat fel nånstans för när man räknar efter att man sover 8 timmar av dygnets 24 och jobbar 9 så blir det ju 17 och då återstår det 7 timmar. På de 7 timmarna ska man då ta sig till och från jobbet och äta och greja hemma med nödvändiga saker som städa och diska och liknande. Det blir verkligen inte mkt tid över för något annat! Ska det verkligen behöva vara så?!?! Jag vill ha mer fritid. Samma lön och samma slit med kortare dagar. Jag menar kolla bara på Norge. De har mer kvar efter skatt av sin lön, kortare dagar och lägre och färre skatter. Så skulle man ju ha det. Det enda som jag kan tänka mig som negativt är att de har en väldigt hög moms på sin mat. Norsk mat är inte billig men är det allt så kan jag nog leva med det! =)
Usch vad hemskt det känns när man tänker att man i princip jobbar halva sitt liv. Att man knappt hinner med något annat. Ska livet verkligen gå ut på att jobba? Något är lite snett tycker jag. Men det är bara min åsikt. Det bästa är ju egentligen att inte tänka på det och helt enkelt gilla läget. Annars kommer det att bli riktigt jobbigt för en. Snacka om att det blir viktigt att man gillar det man jobbar med! Jag ska nog verkligen satsa på mitt lilla företag iaf. Men det kommer ju att ta år innan man nog skulle kunna leva på det...och sen finns ju alltid en risk i att gå i konkurs men det hade varit gött att kunna få det att gå så bra att man helt enkelt kan gå ner i timmar på sitt fasta jobb och ägna mer till företaget. Ja det är nog så det kommer att få bli.
Nu måste jag faktiskt sova. Ska jobba stängning imorgon igen. Det har bara gått andra dagen av fyra stängningar och jag är redan urless på det. Alla fulla 15 åringar som kommer och beter sig illa och skitar ner och gör saker som de vet att det inte får göra men gör bara för att testa gränserna liksom. Ouppfostrade snorungar. Helt sanslöst att de kan öppet gå runt och bete sig som svin och deras föräldrar verkar inte veta nåt. Det måste ju komma fram på nåt sätt..? eller så vet de och helt enkelt skiter i det. Vem vet...iaf så vill jag inte ha de runt mig. Då åker de på en avhyvling. Nej natti natti var det!
Sov gott!
Lina
Planer
Här är det storslagna planer på gång!
Nästa år är det planerat att jag ska flytta hemifrån och starta ett eget företag.
Jennie oroar sig över att jag kommer ta på mig för mkt men jag vet inte. Första prioritet blir iaf att flytta hemifrån
eftersom det kommer att gå alldeles för lång tid annars. Jag har ju min treårsplan som startade vid årskiftet i år. Efter det tredje året var tanken att jag skulle flytta ihop med Johan, om vi fortfarande är ihop då. Det går ju aldrig att planera 100% så långt i framtiden men det är roligt att drömma! I den tankeprocessen ingår att när jag och Johan väl flyttar ihop så kommer jag att vara 25 år och så måste man ju faktiskt ha bott ihop ett tag innan man vet om man kan verkligen leva ihop innan man kan ta nästa steg i förhållandet och räkna då med kanske säg...2 år iaf så kommer jag ju att vara 27. Faktum är att jag gärna både velat ha barn och att gifta mig innan jag är 30 så tiden blir knapp i så fall. Jag vet att man inte ska tänka så men jag kan inte riktigt låta bli. Dock hänger ju allt på att det är Johan jag kommer att göra allt detta med och att vi då fortfarande kommer att hålla ihop genom alla dessa år.
Drömmar är bra att ha. Man ska ha mål i livet. Men man får inte låta de styra allt. Man måste kunna vara ombytlig och anpassningsbar. Det är bara att inse att allt inte alltid blir som man tänkt sig eller som man planerat. Gilla läget som man säger. Så som sagt blir det att flytta hemifrån nästa år, ett år tidigare för att bo på egen hand ett tag innan jag och Johan i så fall flyttar hemifrån. Efter det kommer mitt nya företag. Företaget kommer att vara mer i hobbyform som kommer ta upp min fritid. Jag ska inte ha det som heltidssysselsättning men jag antar att det kommer krävas mkt arbete i början innan det kommit igång. Men det kommer det att vara värt!
Men vad jag inte förstår är att ok att det kommer att ta mkt tid och arbete med företaget, varför skulle det vara så ansträngande att flytta hemifrån? Det enda som kommer ta tid är ju själva flytten, eller? Jag menar jag är ju redan van att ta hand om mig själv och jag betalar mina egna räkningar och handlar och så. Det är inget jag måste lära mig. Självklart blir det lite bök med att hitta lägenhet och inspektera och skriva på handlingar och så men det är väl inte så ansträngande? Jag tror att det kommer gå smidigt och det kommer inte bli svårt att hitta en balans med att bo hemifrån. Detta ger mig all fritid att ägna åt företaget.
Fast nu när jag sitter här och tänker efter så börjar jag tvivla igen på om jag verkligen vill bo ensam ändå...jag menar jag har ju inte tagit körkortet än som jag hade velat innan jag flyttar...och det känns inte direkt säkert att ställa moppen på en parkering nånstans...och jag har ju jättemkt gratis här hemma som tv, internet och liknande. Vill jag verkligen ge upp det här så snart...dessutom har jag ju knappt hunnit bli klar med renoveringen här hemma...vill ju gärna bo in det ett tag innan jag flyttar också.
Usch vad jobbigt det här kommer att bli!!
Jag får spåna vidare.
Lina
Nästa år är det planerat att jag ska flytta hemifrån och starta ett eget företag.
Jennie oroar sig över att jag kommer ta på mig för mkt men jag vet inte. Första prioritet blir iaf att flytta hemifrån
eftersom det kommer att gå alldeles för lång tid annars. Jag har ju min treårsplan som startade vid årskiftet i år. Efter det tredje året var tanken att jag skulle flytta ihop med Johan, om vi fortfarande är ihop då. Det går ju aldrig att planera 100% så långt i framtiden men det är roligt att drömma! I den tankeprocessen ingår att när jag och Johan väl flyttar ihop så kommer jag att vara 25 år och så måste man ju faktiskt ha bott ihop ett tag innan man vet om man kan verkligen leva ihop innan man kan ta nästa steg i förhållandet och räkna då med kanske säg...2 år iaf så kommer jag ju att vara 27. Faktum är att jag gärna både velat ha barn och att gifta mig innan jag är 30 så tiden blir knapp i så fall. Jag vet att man inte ska tänka så men jag kan inte riktigt låta bli. Dock hänger ju allt på att det är Johan jag kommer att göra allt detta med och att vi då fortfarande kommer att hålla ihop genom alla dessa år.
Drömmar är bra att ha. Man ska ha mål i livet. Men man får inte låta de styra allt. Man måste kunna vara ombytlig och anpassningsbar. Det är bara att inse att allt inte alltid blir som man tänkt sig eller som man planerat. Gilla läget som man säger. Så som sagt blir det att flytta hemifrån nästa år, ett år tidigare för att bo på egen hand ett tag innan jag och Johan i så fall flyttar hemifrån. Efter det kommer mitt nya företag. Företaget kommer att vara mer i hobbyform som kommer ta upp min fritid. Jag ska inte ha det som heltidssysselsättning men jag antar att det kommer krävas mkt arbete i början innan det kommit igång. Men det kommer det att vara värt!
Men vad jag inte förstår är att ok att det kommer att ta mkt tid och arbete med företaget, varför skulle det vara så ansträngande att flytta hemifrån? Det enda som kommer ta tid är ju själva flytten, eller? Jag menar jag är ju redan van att ta hand om mig själv och jag betalar mina egna räkningar och handlar och så. Det är inget jag måste lära mig. Självklart blir det lite bök med att hitta lägenhet och inspektera och skriva på handlingar och så men det är väl inte så ansträngande? Jag tror att det kommer gå smidigt och det kommer inte bli svårt att hitta en balans med att bo hemifrån. Detta ger mig all fritid att ägna åt företaget.
Fast nu när jag sitter här och tänker efter så börjar jag tvivla igen på om jag verkligen vill bo ensam ändå...jag menar jag har ju inte tagit körkortet än som jag hade velat innan jag flyttar...och det känns inte direkt säkert att ställa moppen på en parkering nånstans...och jag har ju jättemkt gratis här hemma som tv, internet och liknande. Vill jag verkligen ge upp det här så snart...dessutom har jag ju knappt hunnit bli klar med renoveringen här hemma...vill ju gärna bo in det ett tag innan jag flyttar också.
Usch vad jobbigt det här kommer att bli!!
Jag får spåna vidare.
Lina
Filmkväll
Ibland är det så skönt att kunna umgås med folk på ett mer avslappnat vis. Varför inte en filmkväll??
Det var precis vad jag och Johan gjorde nu i helgen. Vi bjöd över Johans kompis och hans flickvän och käkade fruktsallad och glass och chips och grönsaker med dip och godis och kollade på film efter film. Hur najs som helst. Fast nu har jag gjort det så nu får det gärna bli lite fart igen! Funderar på middag och bio helg nu istället. Det är också jätteroligt och trevligt vare sig man är själva eller ett helt gäng. Jag kanske skulle skippa Johan och dra ihop ett kompisgäng istället...ja varför inte!? Det gör jag. Om han inte måste jobba så kan han ju hänga på om han vill annars så blir det jag och polarna =D Åh så roligt! Hur länge sen som helst som man fick träffa alla kompisarna...undrar om man kan få ihop alla samtidigt...Susanne, Jenny, Malin, Therese och kanske Sebastian också...Jennie, Emelie, Kajsa och vem mer...har jag glömt någon....Ja Marika också såklart! hmm...ingen mer....då är vi en, två ...tio med mig!..varför inte dra med Susannes trevliga kompisar också så blir det typ fem till.
Har smsmat iväg här nu...det blev arton pers minus mig och Johan...hmm fast tre har redan avbokat men de kunde helgen efter istället så det får bli två såna helger =). Får se hur många som svarar ja...verkar som de flesta kan på fredag. Hoppas att det funkar då annars får vi ta det helgen efter eller en annan gång. Verkar som alla var på om de hade kunnat bara och det är ju roligt bara det!
Oj snart läggdags! Den här veckan får jättegärna gå väldigt väldigt fort! Är öppningsvecka så kanske, man vet aldrig.
V
Det var precis vad jag och Johan gjorde nu i helgen. Vi bjöd över Johans kompis och hans flickvän och käkade fruktsallad och glass och chips och grönsaker med dip och godis och kollade på film efter film. Hur najs som helst. Fast nu har jag gjort det så nu får det gärna bli lite fart igen! Funderar på middag och bio helg nu istället. Det är också jätteroligt och trevligt vare sig man är själva eller ett helt gäng. Jag kanske skulle skippa Johan och dra ihop ett kompisgäng istället...ja varför inte!? Det gör jag. Om han inte måste jobba så kan han ju hänga på om han vill annars så blir det jag och polarna =D Åh så roligt! Hur länge sen som helst som man fick träffa alla kompisarna...undrar om man kan få ihop alla samtidigt...Susanne, Jenny, Malin, Therese och kanske Sebastian också...Jennie, Emelie, Kajsa och vem mer...har jag glömt någon....Ja Marika också såklart! hmm...ingen mer....då är vi en, två ...tio med mig!..varför inte dra med Susannes trevliga kompisar också så blir det typ fem till.
Har smsmat iväg här nu...det blev arton pers minus mig och Johan...hmm fast tre har redan avbokat men de kunde helgen efter istället så det får bli två såna helger =). Får se hur många som svarar ja...verkar som de flesta kan på fredag. Hoppas att det funkar då annars får vi ta det helgen efter eller en annan gång. Verkar som alla var på om de hade kunnat bara och det är ju roligt bara det!
Oj snart läggdags! Den här veckan får jättegärna gå väldigt väldigt fort! Är öppningsvecka så kanske, man vet aldrig.
V
You´ve got the style
Jag har lyckats lura på min kära Johan en shoppingrunda med en av mina kompisar, Susanne. Johan tycker inte om att gå på stan och shoppa men med lite förvarning och övertalningsförmåga så går allt.
Jag och Susanne tog oss en promenad nu ikväll och började snacka om killar och vad preferenserna för snygg är och klädstilar och så. Vi kom så fram till att Johan inte har någon stil faktiskt och om Susanne som har träffat honom ca tre gånger eller vad det kan vara också kommit fram till detta så måste det ju faktiskt vara så!
Susanne berättade iaf det att hon har en kompis vars pojkvän bor i London som också han avskyr att handla kläder. De tre hade tagit sig runt på stan. Susanne och hennes kompis hade plockat till sig en massa kläder och tvingat så in honom i provrummen och så hade han snällt fått prova allt de gav honom och en del hade han gillat och en del inte och en del som han inte tyckte om men som han sen efter att ha provat kommit fram till inte var så dumma alls. Nu tyckte jag att det var en förträfflig idé och frågade Susanne om inte vi kunde göra detta med Johan och visst kunde vi göra det sa hon!
Det roliga är ju också att hon och jag har så himla olika stilar så chansen att vi hittar något som Johan gillar blir ju aningens större då så det är väl bra men å andra sidan kanske hon får honom att köpa något som inte jag gillar hmm....aja tror inte den risken är allt för stor. I så fall får jag helt enkelt säga ifrån.
Jag tror att det kommer bli både bra och roligt! Dessutom kommer jag ju kunna få pejl på vad han gillar och inte gillar och kanske ha lite inflytande i en eventuell ny stil....
Sovadags! Hör av mig igen när det stora evenemanget har upplevts!
Hugs and Kisses
Lina
Jag och Susanne tog oss en promenad nu ikväll och började snacka om killar och vad preferenserna för snygg är och klädstilar och så. Vi kom så fram till att Johan inte har någon stil faktiskt och om Susanne som har träffat honom ca tre gånger eller vad det kan vara också kommit fram till detta så måste det ju faktiskt vara så!
Susanne berättade iaf det att hon har en kompis vars pojkvän bor i London som också han avskyr att handla kläder. De tre hade tagit sig runt på stan. Susanne och hennes kompis hade plockat till sig en massa kläder och tvingat så in honom i provrummen och så hade han snällt fått prova allt de gav honom och en del hade han gillat och en del inte och en del som han inte tyckte om men som han sen efter att ha provat kommit fram till inte var så dumma alls. Nu tyckte jag att det var en förträfflig idé och frågade Susanne om inte vi kunde göra detta med Johan och visst kunde vi göra det sa hon!
Det roliga är ju också att hon och jag har så himla olika stilar så chansen att vi hittar något som Johan gillar blir ju aningens större då så det är väl bra men å andra sidan kanske hon får honom att köpa något som inte jag gillar hmm....aja tror inte den risken är allt för stor. I så fall får jag helt enkelt säga ifrån.
Jag tror att det kommer bli både bra och roligt! Dessutom kommer jag ju kunna få pejl på vad han gillar och inte gillar och kanske ha lite inflytande i en eventuell ny stil....
Sovadags! Hör av mig igen när det stora evenemanget har upplevts!
Hugs and Kisses
Lina
Jobba, jobba, jobba...
Jag gör verkligen inte mkt annat än att jobba just nu...iaf så känns det...men så har jag faktiskt jobbat mer än vanligt de senaste två veckorna eller tre eller vad det blir..
Men nu har de kommit på bara sådär att jag ska börja köra skift...vilket jag inte jättegärna vill. Och inte särskilt bra går det heller. Fast det kommer ju! Är ju helt grön än så länge. Only 4 dagar. Men jag vill faktiskt inte vara skiftledare och behöva ta ansvar för vad och vad de där idioterna på jobbet inte gör! De som är duktiga och vill och sköter sitt jobb är en sak. Alla kan göra misstag men att de i övrigt är en fröjd att jobba med och man har roligt dessutom är ju kanon! Men som sagt...idioterna...suck! Eller rättare sagt...det är personer som inte vill...de vill inte lära sig, de vill inte anstränga sig, de vill inte skita ner sig osv osv de vill bara komma dit och göra så lite som möjligt samtidigt som de får betalt. De kunde jag inte bry mig mindre om! Iaf...tillbaka till ämnet. Jag tycker att det är roligt att lära sig en massa och få mer insikt i varför saker är och ska göras på ett visst sätt osv men jag vill faktiskt inte ha det yttersta ansvaret. Fast när jag blivit mer insatt och fått rutin på saker och ting så kanske det kommer kännas annorlunda. Just nu känns det bara som jag springer runt som en yr höna!! =/ jag trivdes utomordentligt som andreman!
Nu har jag iaf fått flyttat in garderoberna i det lilla datarummet som nu ska bli min klädkammare och åh så bra det blev!
Nu kommer bara det svåra pusslet med var allting ska ligga och så. Jag har fortfarande inte köpt all inredning till dem...den stora i mitten är klar men inte de små på sidorna. Ska åka och köpa lite fler hyllor och lådor och så vid ett senare tillfälle. Jag ska ha världens snyggaste klädkammare sen =D
Usch vad jag är trött idag. Så hemskt trött! Kommer nog försöka lägga mig rätt så tidigt och istället gå upp tidigare imorgon. Är förresten ledig imorgon om jag inte nämnde det tidigare och då brukar jag ju sova tills jag vaknar men jag har en del saker jag vill få ordning på och så och jag har ju varit uppe fem varje morgon de senaste fyra dagarna så om jag går upp säg nio istället så har jag ju egentligen fått värsta sovmorgonen haha! Hur bra som helst!
Nu kommer jag faktiskt inte på så mkt mer att skriva...har faktiskt inte hänt så mkt det senaste. Får återkomma när jag har något intressant och smaskigt att berätta!
Love Lina
Men nu har de kommit på bara sådär att jag ska börja köra skift...vilket jag inte jättegärna vill. Och inte särskilt bra går det heller. Fast det kommer ju! Är ju helt grön än så länge. Only 4 dagar. Men jag vill faktiskt inte vara skiftledare och behöva ta ansvar för vad och vad de där idioterna på jobbet inte gör! De som är duktiga och vill och sköter sitt jobb är en sak. Alla kan göra misstag men att de i övrigt är en fröjd att jobba med och man har roligt dessutom är ju kanon! Men som sagt...idioterna...suck! Eller rättare sagt...det är personer som inte vill...de vill inte lära sig, de vill inte anstränga sig, de vill inte skita ner sig osv osv de vill bara komma dit och göra så lite som möjligt samtidigt som de får betalt. De kunde jag inte bry mig mindre om! Iaf...tillbaka till ämnet. Jag tycker att det är roligt att lära sig en massa och få mer insikt i varför saker är och ska göras på ett visst sätt osv men jag vill faktiskt inte ha det yttersta ansvaret. Fast när jag blivit mer insatt och fått rutin på saker och ting så kanske det kommer kännas annorlunda. Just nu känns det bara som jag springer runt som en yr höna!! =/ jag trivdes utomordentligt som andreman!
Nu har jag iaf fått flyttat in garderoberna i det lilla datarummet som nu ska bli min klädkammare och åh så bra det blev!
Nu kommer bara det svåra pusslet med var allting ska ligga och så. Jag har fortfarande inte köpt all inredning till dem...den stora i mitten är klar men inte de små på sidorna. Ska åka och köpa lite fler hyllor och lådor och så vid ett senare tillfälle. Jag ska ha världens snyggaste klädkammare sen =D
Usch vad jag är trött idag. Så hemskt trött! Kommer nog försöka lägga mig rätt så tidigt och istället gå upp tidigare imorgon. Är förresten ledig imorgon om jag inte nämnde det tidigare och då brukar jag ju sova tills jag vaknar men jag har en del saker jag vill få ordning på och så och jag har ju varit uppe fem varje morgon de senaste fyra dagarna så om jag går upp säg nio istället så har jag ju egentligen fått värsta sovmorgonen haha! Hur bra som helst!
Nu kommer jag faktiskt inte på så mkt mer att skriva...har faktiskt inte hänt så mkt det senaste. Får återkomma när jag har något intressant och smaskigt att berätta!
Love Lina
ojojoj
Sicken dag!
Idag var allra första gången jag körde skift...visste inget om att jag skulle det förrän jag knata in, grejade med mitt och så säger de "ja du kör skiftet då"...hrm....
Men det gick faktiskt rätt smidigt ändå. Fick en del hjälp och hel del skäll men så till slut =D Jag är åtminstone rätt nöjd med resultatet. Jag hade ju faktiskt en hel del bra folk på golvet som gjorde sitt bästa för att hjälpa mig och de jobbade på kanonbra! Jag är jättestolt och glad! Jag har dessutom lärt mig en hel massa nya saker =)
Efter jobbet blev det mer skoj. Min gamla polare Malin hade också för en gångs skull varit och jobbat hos oss och vi fick sluta ungefär samtidigt. Hon skulle egentligen åkt till stan och träffat sin kusin men de planerna gick i stöpet så där stod vi och funderade på vad i all sin dar vi skulle göra....så vi bestämde oss för att knata bort till torget och ta en fika! Och självklart en liten shoppingrunda...för jag var ju inte på en så sent som igår eller så... ;P Men vi hittade faktiskt ingenting! Helt sanslöst. I vanliga fall kan man ju inte gå in någonstans utan att komma ut med åtminstone något! Men inte idag inte...jag hade min äckliga jobbarkläder på mig och kände verkligen inte för att sitta och fika i dem så jag fick hoppat till kassan i sista stund med en smårolig t-shirt med Catwoman på. 99 kr kan jag leva med =) och sen bar det av till Espresso House för en Frappucino och en scone. Har faktiskt Aldrig varit på en Espresso House förut...inte så farliga priser ändå.
Så skulle hennes buss gå och jag gick tillbaka till jobbet och hämtade moppen, tankade den och så hemåt för att slänga i tvätt med arbetskläder och så en dusch och till sist så hamnade jag här =)
Det är så smidigt med moppe! Tankar för en 50 lapp i veckan, kan åka när och vart jag vill lätt som en plätt och jag slipper alla bilköer och utgifter som en bil kräver. Hur bra som helst. Det hade varit dyrare bara att ha bilen stående än det kostar mig att ta moppen till och från jobbet.
Åh vad jag ser fram emot helgen! Pappa har lovat att hjälpa mig flytta ut datorbordet ur det lilla rummet som jag ska få som klädkammare. Det betyder att jag kan börja flytta in garderoberna dit och börja inreda! Yay! Sen tänkte jag dra nytta av jobbets alla listor. Tänkte göra något liknande här hemma för att få saker och ting gjorda =) Åh så smart jag är hehe...
Nej nu är det sovadags!
Nightynight!
Idag var allra första gången jag körde skift...visste inget om att jag skulle det förrän jag knata in, grejade med mitt och så säger de "ja du kör skiftet då"...hrm....
Men det gick faktiskt rätt smidigt ändå. Fick en del hjälp och hel del skäll men så till slut =D Jag är åtminstone rätt nöjd med resultatet. Jag hade ju faktiskt en hel del bra folk på golvet som gjorde sitt bästa för att hjälpa mig och de jobbade på kanonbra! Jag är jättestolt och glad! Jag har dessutom lärt mig en hel massa nya saker =)
Efter jobbet blev det mer skoj. Min gamla polare Malin hade också för en gångs skull varit och jobbat hos oss och vi fick sluta ungefär samtidigt. Hon skulle egentligen åkt till stan och träffat sin kusin men de planerna gick i stöpet så där stod vi och funderade på vad i all sin dar vi skulle göra....så vi bestämde oss för att knata bort till torget och ta en fika! Och självklart en liten shoppingrunda...för jag var ju inte på en så sent som igår eller så... ;P Men vi hittade faktiskt ingenting! Helt sanslöst. I vanliga fall kan man ju inte gå in någonstans utan att komma ut med åtminstone något! Men inte idag inte...jag hade min äckliga jobbarkläder på mig och kände verkligen inte för att sitta och fika i dem så jag fick hoppat till kassan i sista stund med en smårolig t-shirt med Catwoman på. 99 kr kan jag leva med =) och sen bar det av till Espresso House för en Frappucino och en scone. Har faktiskt Aldrig varit på en Espresso House förut...inte så farliga priser ändå.
Så skulle hennes buss gå och jag gick tillbaka till jobbet och hämtade moppen, tankade den och så hemåt för att slänga i tvätt med arbetskläder och så en dusch och till sist så hamnade jag här =)
Det är så smidigt med moppe! Tankar för en 50 lapp i veckan, kan åka när och vart jag vill lätt som en plätt och jag slipper alla bilköer och utgifter som en bil kräver. Hur bra som helst. Det hade varit dyrare bara att ha bilen stående än det kostar mig att ta moppen till och från jobbet.
Åh vad jag ser fram emot helgen! Pappa har lovat att hjälpa mig flytta ut datorbordet ur det lilla rummet som jag ska få som klädkammare. Det betyder att jag kan börja flytta in garderoberna dit och börja inreda! Yay! Sen tänkte jag dra nytta av jobbets alla listor. Tänkte göra något liknande här hemma för att få saker och ting gjorda =) Åh så smart jag är hehe...
Nej nu är det sovadags!
Nightynight!
Girls on the town
Idag åkte jag ner till torget och träffade Sandra, Jennie och Carolina (Sandras syster). Sandra hade med sig sin nya bebis Elias. Han är så jättesöt! Vi gick runt och kollade lite i affärer (jag köpte en vit lång skjorta och en vinröd klänning och två par örhängen) och sen gick vi till Tiamo och åt. Jag åt helstekt fläskfilé med bearnaisesås och klyftpotatis. Jättegott! Och sen gick vi lite till i affärer tills de stängde. Vi hade jättetrevligt och kollade på kort och pratade om gamla minnen. Faktum är att jag kände mig riktigt smal idag när jag provade kläder. Det måste vara för att Carro var med...man får saker i lite mer perspektiv när man umgås med någon som har det värre. Carro är ett antal storlekar större än mig. Drar F i kupstorlek. Inte konstigt att man känner sig smal i jämförelse...Vi sprang runt där på stan iaf och försökte hitta något för henne att ha på sig på deras släktmiddag inför dopet. Vi hittade en svart klänning precis som min röda och den satt jättefint på henne. Hon såg jättemkt smalare ut! Jag tyckte att den var så snygg att jag provade den röda och den var ju jättefin på mig också. Sen jag började på McDonalds för lite drygt ett år sen har jag gått ner 8 kg. Jag började på 80 exakt. Då trodde jag aldrig att jag skulle kunna ha en klänning på mig utan att se höggravid ut. Men nu har jag faktiskt flera klänningar och jag känner mig fin i dem iaf rätt så ofta men man har ju alltid bra och dåliga dagar. Funderar på om jag ska ha klänning på mig nästa gång jag träffar Johan. Jag tror knappt han har sett mig i klänning förut. Jag hade en på nyårsafton och så hade jag en som är som ett mellanting mellan en klänning och ett långt linne. Den hade jag med leggings till iaf. Sen tror jag inte att han har sett mig i någon annan klänning eller vid något annat tillfälle heller. Undrar om han skulle uppskatta det....Jag vill att han ska tycka att jag är extra fin. Det är jättesnällt att han alltid tycker att jag är fin men det känns inte så speciellt då när man väl har ansträngt sig lite mer än vanligt. Tänkte att jag skulle ta och boka en tid för vaxning och sen kan jag ha klänning. Eller om jag orkar anstränga mig så mkt att jag kan tänka mig att raka dem så länge. Nu måste jag sova...ska jobba öppning de kommande fyra dagarna.
Love Lina
Love Lina
Ekonomi
Som jag jobbar och jobbar. Men nu har jag iaf äntligen lyckats komma iväg till IKEA och köpt garderobshyllor. Jag kommer ha en jättelyxig klädkammare när jag är klar! Och det bästa är att trots att det går en del pengar så kommer jag fortfarande att klara att spara mycket. Ska dessutom köpa fler aktier. Jag ska verkligen försöka bygga upp min ekonomi och en dag kanske jag till och med kan sluta tänka på om jag har råd med det eller det där utan bara kan unna mig vad jag känner för. Jag ska ha ett snyggt och bekvämt hem, unna mig saker som hudterapeut, vaxning, fixa håret hos en bra frissa och andra liknande saker. Och allt detta hade jag gärna fixat åt mig själv. Jag vill vara oberoende och detta kan jag bli genom en bra ekonomi och sparande. Bara att spara på!
Idag har jag byggt upp den större av de tre garderoberna och det blev jättebra. Pappa tror att han ska orka hjälpa mig få ut datorbordet ur rummet i helgen så jag kan börja flytta in garderoberna dit in. Vi ska också åka till IKEA en omgång till och köpa mer inredning till garderoberna. Har inte riktigt bestämt än hur många hyllplan jag vill ha eller om det ska vara lådor eller något annat. Vi får se. Men en del kommer iaf att följa med hem igen. Funderar på om jag ska köpa till det smyckeskrinet med lås som finns till men jag vill nog se det först. Tycker 400 kronor verkar lite mkt för två lådor med ett lås på....men men. Det kommer iaf att bli så grymt bra! Och när jag är klar med klädkammaren ska jag fixa iordning tv-rummet och sen kan jag ha grillfest!
Idag har jag byggt upp den större av de tre garderoberna och det blev jättebra. Pappa tror att han ska orka hjälpa mig få ut datorbordet ur rummet i helgen så jag kan börja flytta in garderoberna dit in. Vi ska också åka till IKEA en omgång till och köpa mer inredning till garderoberna. Har inte riktigt bestämt än hur många hyllplan jag vill ha eller om det ska vara lådor eller något annat. Vi får se. Men en del kommer iaf att följa med hem igen. Funderar på om jag ska köpa till det smyckeskrinet med lås som finns till men jag vill nog se det först. Tycker 400 kronor verkar lite mkt för två lådor med ett lås på....men men. Det kommer iaf att bli så grymt bra! Och när jag är klar med klädkammaren ska jag fixa iordning tv-rummet och sen kan jag ha grillfest!
Kanske...
Jag tror nog att allt kommer att ordna sig.
Jag går till och från och oroar mig men däremellan går jag in i gamla vanor där jag inte för en sekund skulle tvivla på att Johan inte röker längre...men sen däremellan...
Äsch det ska ordna sig. Han kanske börjar röka pipa istället. Förhoppningsvis klarar jag av det så kan han röka det och cigarr ibland istället. Vidare så måste jag börja att acceptera att en del av de saker jag vill ha i ett förhållande kommer jag aldrig att kunna få med Johan därför att för det första så är han inte den typen av person och för det andra så kan han inte göra en del av de grejerna utan att det får kanske mindre roliga konsekvenser pga av hans sinnesro eller vad vi ska kalla det. Han behöver ordning och reda samt positivitet, sömn, mat och meditation annars så mår han inte som han ska.
Låter verkligen inte bra när man lägger upp allt så tillsammans...men det är faktiskt så det är. Skulle exempelvis min pappa, som känner mig allra bäst vad jag vill ha och behöver ha, skulle han inte tro sina ögon. Han skulle nog inte tro att det skulle hålla i längden eftersom det är så långt ifrån mig. Men jag älskar ju den här knasen. Det gör ju en del. Johan har så många sidor som väger tyngre än många av de (i min mening) sämre sidorna. Och en hel del sidor som jag kännt saknats har Johan gjort sitt bästa för att ta upp bara för min skull. Han har börjat att bra mer och på ett mer "samtala" sätt, han går i affärer med mig och faktiskt intresserar sig, han har köpt en skjorta bara för att jag tycker att det är så snyggt med skjorta och så har han efter mycket om och men äntligen köpt mig en blomma. Men den blomman kunde inte vara mer mitt i prick av vad jag ville ha. Han har verkligen lyckats pejla in vad jag gillar =). Jag är ultra tacksam för att han försöker och står i och jag hoppas inte att han få ändra för mkt på sig. Jag gillar ju honom trots allt för den han är i grund och botten. Men jag tror att en hel del av de sidor som han har plockat upp är egentligen hans egna bara att han inte tänkt så mkt på det själv och engagerat dem. Jag menar när man pratar om klädstil så finns det inte en chans att jag skulle kunna tvinga på honom en stil som han inte vill ha. Det har jag ju förstått. Bara den där enda skjortan =) men i övrigt. Att han därför såhär i efterhand valt ut kläder när han varit och handlat som jag knappt kunde valt ut bättre själv måste ju betyda att detta är faktiskt hans egen stil och det gör mig överlycklig! Jag måste bara pusha på honom att utveckla den sidan lite mer.
I övrigt så kan man inte ha en snällare och mer självuppoffrande pojkvän. Han satt en gång två timmar på mitt jobb och bara väntade på mig för att jag skulle slippa gå halvmilen hem själv i mörkret eftersom det inte gick någon buss. Det vet jag inte många som hade gjort. Men apropå kläderna där. Jag har funderat lite på hur jag ska kunna lura fram den sidan av honom lite mer. Jag har frågat honom om man börjar på en liten skala typ jeans och t-shirts som han gillar om jag skulle kunna plocka ut saker åt honom som jag tycker passar den stilen och så får han välja om han gillar nåt av det....det lär ju finnas iaf något som han kan tänkas gilla. På det viset väljer han själv sina egna kläder så jag kommer ju inte tvinga på honom nåt han inte gillar...gillar han inget av det så gör han inte det. Och samtidigt så kan jag styra lite granna =D blir ju kanonbra!
Sen kommer vi till mig. Jag tror knappast att jag skulle kunna få till det med någon annan kille i vilket fall som helst. Jag har så mkt problem! Jag har äntligen blivit av med mina samlagssmärtor som berodde på exsem och sen hade jag absolut noll sexlust så då slutade jag med p-pillrena och den verkar smygande komma tillbaka nu och dessutom blev jag av med en nedstämdhet som jag knappt visste att jag hade...det var så vardag för mig att känna så att jag inte visste att man kunde känna på något annat sätt. Men! Eftersom jag har förknippat sex med smärta i så många år nu är det ju bara självklart att jag nu snarare är rädd för det istället. Detta är nu vad Johan och jag jobbat på sen jag blev av med exsemet i höstas. Jag måste på något sätt börja om...bli oskuld igen så att säga både i mina egna ögon så att jag känslomässigt får börja om igen på ett blankt papper och i Johans ögon för att han inte ska ta allt gammalt för givet. Vad jag gillade då är inte säkert att jag gillar längre. Jag själv har inte en aning just nu vad jag gillar och inte gillar så hur skulle han kunna det? Ja ni kanske hänger med på vad jag menar. Usch vad krångligt!
Jag måste alltså återupptäcka min sexualitet eller hur vi ska uttrycka det =) och en sak som jag vet om mig själv är iaf att omgivning betyder väldigt mkt. Jag måste känna mig trygg, lugn och bekväm. Jag behöver en skön säng med härliga sängkläder...mycket kuddar....inte en massa störande prylar i rummet...och levande ljus...gärna lite mysig musik i bakgrunden också. Tänkte att jag på något sätt skulle försöka få till det här nu när jag renoverar och gör ordning i mina rum på övervåningen. Sovrummet ska bli som en lite avslappnande oas mitt i det hela. Kläder i rummet brevid istället för i garderoben, ingen tv, ingen stereo, ingen dator, inte en massa papper, tidningar osv liggandes överallt etc etc. Ska bli jättefint och mysigt. Sen kommer ju alla rummen att tillsammans skapa en harmoni för man kan ju inte direkt slappna av när man vet att rummet intill är kaos heller. Om jag sätter fart så kan jag kanske vara klar med både sovrummet och tvrummet innan Johan kommer hit nästa helg så vi kanske kan börja att ta småsteg i att lära känna varandra kroppligt igen. Och då menar jag det jag skrev, inte sex, utan man börjar med att lära sig bli bekväm med att någon tar på dig överallt och att ta på någon annan överallt och inte föränn dess kan man gå vidare lära sig vilka erogena zoner man har...fortfarande utan att ha sex. Sex kommer in låååångt senare i bilden. Jag spänner mig något fruktansvärt så fort ens tanken kommer in i huvudet på mig så det är inget alternativ föränn det släpper. Stackars Johan, han har varit hemskt tålmodig. Men jag har ju verkligen fått bevis för att det är mig han älskar och inte något annat. Annars hade han inte varit ihop med mig fortfarande efter ett år utan sex.....
Nu måste jag fortsätta och ordna till mig oas =)
Hugs And Kisses
Lina
Jag går till och från och oroar mig men däremellan går jag in i gamla vanor där jag inte för en sekund skulle tvivla på att Johan inte röker längre...men sen däremellan...
Äsch det ska ordna sig. Han kanske börjar röka pipa istället. Förhoppningsvis klarar jag av det så kan han röka det och cigarr ibland istället. Vidare så måste jag börja att acceptera att en del av de saker jag vill ha i ett förhållande kommer jag aldrig att kunna få med Johan därför att för det första så är han inte den typen av person och för det andra så kan han inte göra en del av de grejerna utan att det får kanske mindre roliga konsekvenser pga av hans sinnesro eller vad vi ska kalla det. Han behöver ordning och reda samt positivitet, sömn, mat och meditation annars så mår han inte som han ska.
Låter verkligen inte bra när man lägger upp allt så tillsammans...men det är faktiskt så det är. Skulle exempelvis min pappa, som känner mig allra bäst vad jag vill ha och behöver ha, skulle han inte tro sina ögon. Han skulle nog inte tro att det skulle hålla i längden eftersom det är så långt ifrån mig. Men jag älskar ju den här knasen. Det gör ju en del. Johan har så många sidor som väger tyngre än många av de (i min mening) sämre sidorna. Och en hel del sidor som jag kännt saknats har Johan gjort sitt bästa för att ta upp bara för min skull. Han har börjat att bra mer och på ett mer "samtala" sätt, han går i affärer med mig och faktiskt intresserar sig, han har köpt en skjorta bara för att jag tycker att det är så snyggt med skjorta och så har han efter mycket om och men äntligen köpt mig en blomma. Men den blomman kunde inte vara mer mitt i prick av vad jag ville ha. Han har verkligen lyckats pejla in vad jag gillar =). Jag är ultra tacksam för att han försöker och står i och jag hoppas inte att han få ändra för mkt på sig. Jag gillar ju honom trots allt för den han är i grund och botten. Men jag tror att en hel del av de sidor som han har plockat upp är egentligen hans egna bara att han inte tänkt så mkt på det själv och engagerat dem. Jag menar när man pratar om klädstil så finns det inte en chans att jag skulle kunna tvinga på honom en stil som han inte vill ha. Det har jag ju förstått. Bara den där enda skjortan =) men i övrigt. Att han därför såhär i efterhand valt ut kläder när han varit och handlat som jag knappt kunde valt ut bättre själv måste ju betyda att detta är faktiskt hans egen stil och det gör mig överlycklig! Jag måste bara pusha på honom att utveckla den sidan lite mer.
I övrigt så kan man inte ha en snällare och mer självuppoffrande pojkvän. Han satt en gång två timmar på mitt jobb och bara väntade på mig för att jag skulle slippa gå halvmilen hem själv i mörkret eftersom det inte gick någon buss. Det vet jag inte många som hade gjort. Men apropå kläderna där. Jag har funderat lite på hur jag ska kunna lura fram den sidan av honom lite mer. Jag har frågat honom om man börjar på en liten skala typ jeans och t-shirts som han gillar om jag skulle kunna plocka ut saker åt honom som jag tycker passar den stilen och så får han välja om han gillar nåt av det....det lär ju finnas iaf något som han kan tänkas gilla. På det viset väljer han själv sina egna kläder så jag kommer ju inte tvinga på honom nåt han inte gillar...gillar han inget av det så gör han inte det. Och samtidigt så kan jag styra lite granna =D blir ju kanonbra!
Sen kommer vi till mig. Jag tror knappast att jag skulle kunna få till det med någon annan kille i vilket fall som helst. Jag har så mkt problem! Jag har äntligen blivit av med mina samlagssmärtor som berodde på exsem och sen hade jag absolut noll sexlust så då slutade jag med p-pillrena och den verkar smygande komma tillbaka nu och dessutom blev jag av med en nedstämdhet som jag knappt visste att jag hade...det var så vardag för mig att känna så att jag inte visste att man kunde känna på något annat sätt. Men! Eftersom jag har förknippat sex med smärta i så många år nu är det ju bara självklart att jag nu snarare är rädd för det istället. Detta är nu vad Johan och jag jobbat på sen jag blev av med exsemet i höstas. Jag måste på något sätt börja om...bli oskuld igen så att säga både i mina egna ögon så att jag känslomässigt får börja om igen på ett blankt papper och i Johans ögon för att han inte ska ta allt gammalt för givet. Vad jag gillade då är inte säkert att jag gillar längre. Jag själv har inte en aning just nu vad jag gillar och inte gillar så hur skulle han kunna det? Ja ni kanske hänger med på vad jag menar. Usch vad krångligt!
Jag måste alltså återupptäcka min sexualitet eller hur vi ska uttrycka det =) och en sak som jag vet om mig själv är iaf att omgivning betyder väldigt mkt. Jag måste känna mig trygg, lugn och bekväm. Jag behöver en skön säng med härliga sängkläder...mycket kuddar....inte en massa störande prylar i rummet...och levande ljus...gärna lite mysig musik i bakgrunden också. Tänkte att jag på något sätt skulle försöka få till det här nu när jag renoverar och gör ordning i mina rum på övervåningen. Sovrummet ska bli som en lite avslappnande oas mitt i det hela. Kläder i rummet brevid istället för i garderoben, ingen tv, ingen stereo, ingen dator, inte en massa papper, tidningar osv liggandes överallt etc etc. Ska bli jättefint och mysigt. Sen kommer ju alla rummen att tillsammans skapa en harmoni för man kan ju inte direkt slappna av när man vet att rummet intill är kaos heller. Om jag sätter fart så kan jag kanske vara klar med både sovrummet och tvrummet innan Johan kommer hit nästa helg så vi kanske kan börja att ta småsteg i att lära känna varandra kroppligt igen. Och då menar jag det jag skrev, inte sex, utan man börjar med att lära sig bli bekväm med att någon tar på dig överallt och att ta på någon annan överallt och inte föränn dess kan man gå vidare lära sig vilka erogena zoner man har...fortfarande utan att ha sex. Sex kommer in låååångt senare i bilden. Jag spänner mig något fruktansvärt så fort ens tanken kommer in i huvudet på mig så det är inget alternativ föränn det släpper. Stackars Johan, han har varit hemskt tålmodig. Men jag har ju verkligen fått bevis för att det är mig han älskar och inte något annat. Annars hade han inte varit ihop med mig fortfarande efter ett år utan sex.....
Nu måste jag fortsätta och ordna till mig oas =)
Hugs And Kisses
Lina
Vad vill jag ha i en kille...
Icke rökare
Humor/ tycker om att skratta
Behandlar mig som en dam utan att ta över eller fjanta med mig
Ha varierande intressen
Kunna sitta uppe en hel natt och bara prata om allt och inget
Tar seden dit man kommer
Respekterar mig
Har stort tålamod
Gärna hålla hand
Tycker om att dansa och sjunga
Tar hand om sig själv
Bryr sig om sitt yttre utan att vara fåfäng
Tycker att det ger mer att sova tätt ihop än att ha sex
Delar med sig av sig själv/ kan tala om sina åsikter och hur han uppfattar saker
Bra hygien
Tycker om musik
Älskar att kramas
Uppskattar smågester
Vet hur man uppvaktar
Självuppoffrande
Vill samma saker i livet som jag
Romantiker
Lagom social
Något mycket märkligt hände mig ikväll...
En av killarna på jobbet som jag brukar snacka med berättade idag att han är intresserad av en av de nya tjejerna som kommit in över sommaren. Och jag blev svartsjuk!
Alltså han är jättetrevlig att prata med och schysst och så men han är fortfarande väldigt ung och barnslig och så särskilt bra ser han inte ut i min mening heller. Jag är alltså inte intresserad på det viset men jag hade mycket gärna haft honom som god vän. Av någon anledning så vill jag att han ska vara intresserad av mig tror jag. Antar att man såhär på äldre dar behöver känna sig åtråvärd och behövd av någon annan än pojkvännen...hmm...mysko det där...
I vilket fall som helst så var det säkert det som gjorde att jag kände det där stygnet av svartsjuka. Han är min liksom...men har han iaf valt en bra tjej. Jag gillar henne och hon är jättesöt så jag är jätteglad för de bådas skull och så får vi se om de får ihop det =) Jag har iaf lovat killen att inte säga något till någon och det tänker jag absolut inte göra.
Knepigt hur man kan känna såna dumheter. Sicket trams =D bättre jag fokuserar på mitt!
Puss Lina
Alltså han är jättetrevlig att prata med och schysst och så men han är fortfarande väldigt ung och barnslig och så särskilt bra ser han inte ut i min mening heller. Jag är alltså inte intresserad på det viset men jag hade mycket gärna haft honom som god vän. Av någon anledning så vill jag att han ska vara intresserad av mig tror jag. Antar att man såhär på äldre dar behöver känna sig åtråvärd och behövd av någon annan än pojkvännen...hmm...mysko det där...
I vilket fall som helst så var det säkert det som gjorde att jag kände det där stygnet av svartsjuka. Han är min liksom...men har han iaf valt en bra tjej. Jag gillar henne och hon är jättesöt så jag är jätteglad för de bådas skull och så får vi se om de får ihop det =) Jag har iaf lovat killen att inte säga något till någon och det tänker jag absolut inte göra.
Knepigt hur man kan känna såna dumheter. Sicket trams =D bättre jag fokuserar på mitt!
Puss Lina
Kris
Usch vad jag avskyr att må dåligt!
Förhållandekris....ja det kan man ju lungt säga...
För bara någon vecka sen eller så talar min pojkvän om för mig att han har ljugit för mig. I två och ett halvt år har han ljugit om att ha slutat röka. Snacka om att jag kände mig dum! Dum, sviken och sårad. För mig gäller noll tolerans när det gäller rökning. Jag är allergisk och mår jättedåligt av cigaretter! Jag har redan levt halva mitt liv med en rökare som dessutom tyckte att jag bara var fånig och inte alls kunde förstå att jag mådde dåligt av det. Min mor.
Jag varken har eller kommer begära att någon slutar på grund av mig för det skulle aldrig hålla. Man måste sluta för att man själv vill. Av personliga anledningar. När jag träffade honom fick jag veta att han hade rökt men att han slutat och han la upp en massa anledningar till att han hade gjort detta. Det var enda anledningen till att jag ens fortsatte träffa honom och nu två och ett halvt år senare står jag där som ett fån. Aldrig att jag gör om det misstaget igen!
Jag må ha nolltolerans när det kommer till cigaretter och jag har mina åsikter om det men jag är inte dum. Jag vet att det är svårt att sluta. Det är ett beroende och det är en vana. Det slutar man bara inte med så. Därför har jag hela tiden försökt att uppmuntra och varje gång han varit ute och vi pratat sen så har jag frågat honom om han har rökt under kvällen. Vilket han då sagt att han inte har gjort och jag tyckt då att han har varit jätteduktig och sagt hur stolt jag är över honom att han verkligen håller på det osv. Och varenda eviga gång har han ljugit för mig...fan vad dum man känner sig!
Uppenbarligen så har han inte förstått hur allvarligt jag kände för detta....hur man nu kunde ha missat det....när jag fysiskt mår så dåligt av det...det till och med syns då jag blossar upp och får andra allergiska symptom...men men.
Uppenbarligen så förstår han iaf det nu och säger att då ska han verkligen inte röka men hur ska jag kunna lita på det nu när jag fått veta att han ljugit för mig i två och ett halvt år?! Jag som litade blint på honom första gången. Som sagt man lär sig av sina misstag.
Jag älskar honom men om det här fortsätter så får han gå helt enkelt. Detta är något jag Måste hålla på. För min egen hälsas skull. Enda anledningen till att jag kan tolerera att bli utsatt för det offentligt (för jag kan ju inte kräva att alla vart jag än går ska låta bli att röka bara för att jag är där) är att jag slipper det helt och hållet i hemmet och liknande tillvaron. Jag vet ju att om jag tillåter att han feströker så kommer det inte att sluta där...man testar ju alltid gränserna. Ligger i den mänskliga naturen att göra det. Därför måste jag säga stopp här.
Frågan är nu bara hur jag ska lyckas bli bevisad att han inte röker längre nu på riktigt som han säger, och inte må fruktansvärt dåligt varje gång han träffar kompisar när jag inte är med. Jag vet ju trots allt att han aldrig skulle röka när jag är med eller när han ska träffa mig. Men han bor i Göteborg och jag på Tjörn. Ska inte påstå att vi träffas överdrivet mycket. Jag tycker att hela den här situationen är så fruktansvärt onödig och plågsam. Han har nu tvingat mig att bli någon jag inte är och inte vill vara. Någon som måste ställa ett ultimatum och göra något nödvändigt men inte alls roligt. Den enda lösningen jag kunde komma på för att ha någon typ av sinnesro är att han får inte gå ut själv med sina kompisar. Hur schysst är det då!? Jag hatar det. Vem är jag att bestämma något sånt? Men vad ska jag göra annars?
Han säger att han inte vill förlora mig. Jag är hans livs kärlek. Han har dessutom sagt att han är villig att göra vad som krävs för att vi inte ska göra slut. Efter lite betänketid. Jag sa till honom att det inte bara var mitt beslut. Jag kan ju inte kräva nåt av honom som inte han vill göra. Men om han inte vill förlora mig så måste han ju verkligen bevisa sig nu. Han har svikit mitt förtroende och ljugit för mig och sårat mig och därför kommer han nu att få be och böna och verkligen göra allt som krävs här för att gottgöra detta. Han har trots allt satt sig själv i den här situationen. Jag är en oskyldig part i detta. Faktiskt. Det är upp till honom.
Trots detta när allt kommer omkring så verkar han inte helt med på noterna ändå. Han säger att han förstår varför jag mår dåligt och han har gett mig anledningar till varför jag gör det som inte jag gett honom så jag tror nog att han gör det men samtidigt så säger hans handligar en helt annan sak. Jag menar som att det skulle varit en fest som inte jag kan följa med på antingen ikväll eller nästa lördag...jag vet inte riktigt men den blir uppenbarligen inte av iaf...och han frågar om han får gå! Då han man uppenbarligen inte förstått grejen. Vad vill han att jag ska svara? Jag du får gå (som om jag vore hans mamma!!!) och sen sitta hemma och gråta för att jag mår så dåligt över att jag inte vet om han kommer röka eller inte...eller: Nej du får inte gå och må lika dåligt för att jag vet att han väldigt gärna ville gå och jag har tvingat honom att inte gå! Jävligt elakt av honom att försätta mig i den här situationen över huvudtaget och ännu elakare att komma med såna frågor!!
Jag menar när man säger att det skulle bli så jobbigt att förklara för sina kompisar varför han inte får gå och att dom inte skulle förstå...det säger bara en sak: Vad mina kompisar tycker är mycket viktigare än min flickvän som är mitt (enligt honom själv) livs kärlek och som jag vill kanske gifta mig med skaffa familj med och dela resten av mitt liv med. Jag kan inte tolka det på något annat sätt. Jag konfronterade honom med det men då sa han att det inte var så han menade. Varför ens ta upp det då?! Hans kompisar har inget med våran situation att göra. Han får prioritera. Vem är viktigast? Jag är beredd att satsa allt på honom men då måste han göra detsamma med mig. Annars kommer det inte att fungera. Jag tänker inte heller leva med någon som jag sätter först som sätter mig i andra hand. Det är dags att bry sig om någon annan än sig själv och sina egna behov. Det är hans eget fel att han är i den situationen han är i just nu. Vill han att det ska funka igen så måste han lägga ner all sin energi på det. Kommer kompisarna före då vet jag vad han har valt och det är inte mig och vårt förhållande.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till?!
Jag avskyr att må såhär och att göra såhär!!
Förhållandekris....ja det kan man ju lungt säga...
För bara någon vecka sen eller så talar min pojkvän om för mig att han har ljugit för mig. I två och ett halvt år har han ljugit om att ha slutat röka. Snacka om att jag kände mig dum! Dum, sviken och sårad. För mig gäller noll tolerans när det gäller rökning. Jag är allergisk och mår jättedåligt av cigaretter! Jag har redan levt halva mitt liv med en rökare som dessutom tyckte att jag bara var fånig och inte alls kunde förstå att jag mådde dåligt av det. Min mor.
Jag varken har eller kommer begära att någon slutar på grund av mig för det skulle aldrig hålla. Man måste sluta för att man själv vill. Av personliga anledningar. När jag träffade honom fick jag veta att han hade rökt men att han slutat och han la upp en massa anledningar till att han hade gjort detta. Det var enda anledningen till att jag ens fortsatte träffa honom och nu två och ett halvt år senare står jag där som ett fån. Aldrig att jag gör om det misstaget igen!
Jag må ha nolltolerans när det kommer till cigaretter och jag har mina åsikter om det men jag är inte dum. Jag vet att det är svårt att sluta. Det är ett beroende och det är en vana. Det slutar man bara inte med så. Därför har jag hela tiden försökt att uppmuntra och varje gång han varit ute och vi pratat sen så har jag frågat honom om han har rökt under kvällen. Vilket han då sagt att han inte har gjort och jag tyckt då att han har varit jätteduktig och sagt hur stolt jag är över honom att han verkligen håller på det osv. Och varenda eviga gång har han ljugit för mig...fan vad dum man känner sig!
Uppenbarligen så har han inte förstått hur allvarligt jag kände för detta....hur man nu kunde ha missat det....när jag fysiskt mår så dåligt av det...det till och med syns då jag blossar upp och får andra allergiska symptom...men men.
Uppenbarligen så förstår han iaf det nu och säger att då ska han verkligen inte röka men hur ska jag kunna lita på det nu när jag fått veta att han ljugit för mig i två och ett halvt år?! Jag som litade blint på honom första gången. Som sagt man lär sig av sina misstag.
Jag älskar honom men om det här fortsätter så får han gå helt enkelt. Detta är något jag Måste hålla på. För min egen hälsas skull. Enda anledningen till att jag kan tolerera att bli utsatt för det offentligt (för jag kan ju inte kräva att alla vart jag än går ska låta bli att röka bara för att jag är där) är att jag slipper det helt och hållet i hemmet och liknande tillvaron. Jag vet ju att om jag tillåter att han feströker så kommer det inte att sluta där...man testar ju alltid gränserna. Ligger i den mänskliga naturen att göra det. Därför måste jag säga stopp här.
Frågan är nu bara hur jag ska lyckas bli bevisad att han inte röker längre nu på riktigt som han säger, och inte må fruktansvärt dåligt varje gång han träffar kompisar när jag inte är med. Jag vet ju trots allt att han aldrig skulle röka när jag är med eller när han ska träffa mig. Men han bor i Göteborg och jag på Tjörn. Ska inte påstå att vi träffas överdrivet mycket. Jag tycker att hela den här situationen är så fruktansvärt onödig och plågsam. Han har nu tvingat mig att bli någon jag inte är och inte vill vara. Någon som måste ställa ett ultimatum och göra något nödvändigt men inte alls roligt. Den enda lösningen jag kunde komma på för att ha någon typ av sinnesro är att han får inte gå ut själv med sina kompisar. Hur schysst är det då!? Jag hatar det. Vem är jag att bestämma något sånt? Men vad ska jag göra annars?
Han säger att han inte vill förlora mig. Jag är hans livs kärlek. Han har dessutom sagt att han är villig att göra vad som krävs för att vi inte ska göra slut. Efter lite betänketid. Jag sa till honom att det inte bara var mitt beslut. Jag kan ju inte kräva nåt av honom som inte han vill göra. Men om han inte vill förlora mig så måste han ju verkligen bevisa sig nu. Han har svikit mitt förtroende och ljugit för mig och sårat mig och därför kommer han nu att få be och böna och verkligen göra allt som krävs här för att gottgöra detta. Han har trots allt satt sig själv i den här situationen. Jag är en oskyldig part i detta. Faktiskt. Det är upp till honom.
Trots detta när allt kommer omkring så verkar han inte helt med på noterna ändå. Han säger att han förstår varför jag mår dåligt och han har gett mig anledningar till varför jag gör det som inte jag gett honom så jag tror nog att han gör det men samtidigt så säger hans handligar en helt annan sak. Jag menar som att det skulle varit en fest som inte jag kan följa med på antingen ikväll eller nästa lördag...jag vet inte riktigt men den blir uppenbarligen inte av iaf...och han frågar om han får gå! Då han man uppenbarligen inte förstått grejen. Vad vill han att jag ska svara? Jag du får gå (som om jag vore hans mamma!!!) och sen sitta hemma och gråta för att jag mår så dåligt över att jag inte vet om han kommer röka eller inte...eller: Nej du får inte gå och må lika dåligt för att jag vet att han väldigt gärna ville gå och jag har tvingat honom att inte gå! Jävligt elakt av honom att försätta mig i den här situationen över huvudtaget och ännu elakare att komma med såna frågor!!
Jag menar när man säger att det skulle bli så jobbigt att förklara för sina kompisar varför han inte får gå och att dom inte skulle förstå...det säger bara en sak: Vad mina kompisar tycker är mycket viktigare än min flickvän som är mitt (enligt honom själv) livs kärlek och som jag vill kanske gifta mig med skaffa familj med och dela resten av mitt liv med. Jag kan inte tolka det på något annat sätt. Jag konfronterade honom med det men då sa han att det inte var så han menade. Varför ens ta upp det då?! Hans kompisar har inget med våran situation att göra. Han får prioritera. Vem är viktigast? Jag är beredd att satsa allt på honom men då måste han göra detsamma med mig. Annars kommer det inte att fungera. Jag tänker inte heller leva med någon som jag sätter först som sätter mig i andra hand. Det är dags att bry sig om någon annan än sig själv och sina egna behov. Det är hans eget fel att han är i den situationen han är i just nu. Vill han att det ska funka igen så måste han lägga ner all sin energi på det. Kommer kompisarna före då vet jag vad han har valt och det är inte mig och vårt förhållande.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till?!
Jag avskyr att må såhär och att göra såhär!!
El Stockholmo..
I helgen var jag på besök i vårt vackra lands huvudstad. Pappa och jag satte oss i bilen i fredags vid tretiden och påbörjade den långa resan till min faster och hennes mans bostad vid Lejonals slott. På vägen hämtade vi upp min farmor och resan fortsatte. Väl framme möttes vi av min faster och hennes man samt min andra faster som också hon kommit på besök speciellt för den här helgen. Fem labradorer kommer utspringades för att möta oss och det är ett evigt springades hela helgen och klappar och kel och slickningar på händer och ansikte.
Vi var och såg slottet, hörde Nordman repa inför kvällens festival, åt lunch i gamla stan och tog små kikar i väl valda boutiqer. Jag köpte en fin "toalettavla" som jag ska sätta upp på toalettdörren. Motivet var i den romantiska stilen bestående av ett handfat med spegel och attiraljer runt om. Jag köpte också en doftlampa som fungerar som en katalysator (så det är inget som brinner) och till den fick man en stor flaska med doftolja. Jag valde den med espressolukt. Vi var också en tur ut till Steninge Slott där de har en liten handelsträdgård kan man kanske kalla det samt egen ljusstöpning och glasmakeri. Därifrån deras shop kom jag inte direkt rik ut igen. Jag köpte tre porslinsburkar för kaffe, te och socker, en jättefin tehuv, fyra martiniglas och sju stycken handblåsta dricksglas samt två handblåsta glasblommor. Ja det var nog allt jag köpte.
I övrig var vi hemma hos min faster och åt och drack gott och umgicks och kelade med kundarna och katterna. På söndagen efter Steninge Slott satte vi oss i bilen och åkte neråt igen. Släppte av farmor och åkte sedan vidare hemåt. Jo jag glömde att vi var ju och kollade på Vasamuséet också, den stora båten. Fantastiskt vad välbevarad den är! Jo vi var hemma halv tolv på söndag kväll och jag fick satt in mina glas i bokhyllan och sen vart det sovdags. Och så var den helgen över.
Vi var och såg slottet, hörde Nordman repa inför kvällens festival, åt lunch i gamla stan och tog små kikar i väl valda boutiqer. Jag köpte en fin "toalettavla" som jag ska sätta upp på toalettdörren. Motivet var i den romantiska stilen bestående av ett handfat med spegel och attiraljer runt om. Jag köpte också en doftlampa som fungerar som en katalysator (så det är inget som brinner) och till den fick man en stor flaska med doftolja. Jag valde den med espressolukt. Vi var också en tur ut till Steninge Slott där de har en liten handelsträdgård kan man kanske kalla det samt egen ljusstöpning och glasmakeri. Därifrån deras shop kom jag inte direkt rik ut igen. Jag köpte tre porslinsburkar för kaffe, te och socker, en jättefin tehuv, fyra martiniglas och sju stycken handblåsta dricksglas samt två handblåsta glasblommor. Ja det var nog allt jag köpte.
I övrig var vi hemma hos min faster och åt och drack gott och umgicks och kelade med kundarna och katterna. På söndagen efter Steninge Slott satte vi oss i bilen och åkte neråt igen. Släppte av farmor och åkte sedan vidare hemåt. Jo jag glömde att vi var ju och kollade på Vasamuséet också, den stora båten. Fantastiskt vad välbevarad den är! Jo vi var hemma halv tolv på söndag kväll och jag fick satt in mina glas i bokhyllan och sen vart det sovdags. Och så var den helgen över.
I think...
I´m in love!
Sorry Johan, du får ge plats åt min nya kärlek =D
Så fort han drar fram gitarren och börjar sjunga får jag fjärliar i magen. Men vilken tjej hade inte velat ha en pojkvän som kan både sjunga och spela gitarr?! Och sen vilka texter! Riktig charmknutte den här haha men åh så bra han gör det! ;)
Vill ha vill ha vill ha vill ha!!
XXX Lina
